Viätts kennel & Fårgård

Kallt är det här och har nu varit länge. Har tappat räkningen på antal dagar som vi haft runt och över - 20 C. Upp till nästa -28 C har vi haft.

 

Under tiden så har jag trots det lyckats starta kursen med 5 ggr som ett gäng deltagare ska gå i vinter. Vi sa att vi börjar med 5 och får se hur långt in i vår vi kommer om dom vill köra fler.

 

Vi använder både, 25an, en större fålla och vinterhagen. Det för att ingen hund är i stort sett på samma nivå. Vi har allt från unga ny startad hund till den som tränar delning och fråndrivning. Jätte roligt och då får man använda hela registret hos sig själv för att ge uppgifter och fundera ut lösningar.

 

I söndags så hade vi kurs igen. Och en som går kurs här kommer en dag tidigare. På söndags morgonen så går hon på promenad utanför vår gård och förbi fårhagen. Hon kommer sen inspringande och säger, ganska chockad att det ligger döda får överallt i hagen. En fruktansvärd syn möter oss igen. För andra gången på 4 månader, förra var i september så har en lokatt slagit får i vår hage. 8 st tackor, födda 2012 låg utspridda i hagen. Dom var välvallade av hundarna och har antagligen sprungit i grupp, sen har lon slagit dom en efter en. Dessa djur hade vi dessutom stängt in efter att vi sett spår någon vecka tidigare även hittat ett dött tacklamm till. Det var mer ätet på så visste då inte om det var en lo eller nåt annat. Men nu vet vi. 8 tackor hade på nåt sätt kommit ur baracken. Dom andra, totalt 45 och då hälften, hälften i barackerna var kvar inne. Men en dörr stod lite på glänt.

 

I september så hände samma sak med bagglammen på betet i Myckelby. Då tog lon, en hona och antagligen ett par ungar trodde besiktningsmannen då. Nu däremot så var det en ensam fullvuxen lokatt som kom. Det syns också på tillväga gångsättet troligen en hane på jakt efter en tjej.

 

Förra gången så togs bagglamm på ca 35 kg fast det fanns större i hagen. Nu slog den tacklamm på runt 50 kg. Kanske mer på en del.

Om det är någon som nu tror att detta blir vi rika på.. Så kan jag berätta att vi har ännu inte fått någon ersättning för dom som revs i september. Och det är nu 4 månader sen. Lamm som vi normalt skulle ha slaktat eller sålt till liv. Bilder finns i picasa om ni vill se vad vi såg söndags morgonen den 20/1

Varning för otäcka bilder. https://picasaweb.google.com/viattskennel/Lodjursattack1912013IViatt8DodaTacklammDenDan#

 

Valparna dom växer och frodas. Nu kommer dom snart att flytta hemifrån. Den sista pojken har också fått en ägare och nu blir det 2 st ner till X läns vallhundsklubb där båda faktiskt kommer att jobba med köttdjur/kor är det tänkt. 1 kommer att stanna i vårt område och valla getter. Och 1 flyttar upp till Jämtland till ännu en getgård. Och sista valpen stannar här på gården och som det är tänkt så är det Vittra.

 

Jag har nu ögonspeglat alla 5 och även 2 vuxna, Kemi Tuss och Viätts Trollie. Alla hundarna var UA på ögonen.

Valparna har även fått reggnr. Veterinär besiktas och vaccineras mm den 28 och sen börjar dom bli färdiga att börja sitt nya liv. Det är livliga, glada valpar allihop. Hos ögonlysaren så var dom små änglar som så älskade allt och alla. Lite gnäll i bilen på väg ner, ingen som spydde och sen sov dom som ljus på väg hem.

Dom fick idag vara ute på sin första tur. Det har varit sån kyla att det har inte fungerat att släppa ut dom. Men nu så. Kan säga att dom mötte kylan lite olika. Vittra hon satt och ansåg att hon bokstavligen höll på att frysa ihjäl. Abbe han sprang glatt omkring och märkte inte av det så mycket. Kvick kom över den första chocken snabbt och ansåg att det här var ju stenkul. Vajja hon frös men var ändå betydligt mer nyfiken än sin stora syster. Rod han verkade mest vilja vara med matte från början men sen upptäckte han också att det var roligt och med den pälsen så var han inte så bekymrad över snön. Ny dag imorgon då ska dom få gå ut 2 gånger under dagen. Vi ökar långsamt. :-)

https://picasaweb.google.com/viattskennel/EmmasValparUteForstaGangen18C?authkey=Gv1sRgCLTdsKWo1pnf7AE#

 

REGV1037/2013	Viätt's Abbe	H	20121206
REGV1038/2013	Viätt's Kvick	H	20121206
REGV1039/2013	Viätt's Rod	H	20121206
REGV1040/2013	Viätt's Vajja	T	20121206
REGV1036/2013	Viätt's Vittra	T	20121206

 

 

 

Bättre sent än aldrig så måste vi ju berätta att min finaste bästaste älsklings kompis fyllde 10 år den 7 januari.

Dombäcks Lot som är en hund efter Ben ( Nellies bror) som vi hade och Anna Jonssons ( Angervallarna ) Rina ( Sunnangårdens Lisa )

 

Lot kom till efter att Anna och jag tävlat hela sommaren med föräldrarna och med mycket bra resultat, så vann Ben och jag en hel del. Anna och Rina kom 2 eller så vände vi på det, Rina 1a och Ben 2a.

 

Funderingen kom i Dombäck att para Rina med Ben. Och så blev det. Så 2003 - 01 - 07 blev Lot född. Minns parningsdagen som den var igår. Anna och Kaj ( det var visst Kajs ide att para med Ben ) kom hit med Rina. Anna var lite fundersam om Rina skulle ställa upp så vi gick en sväng på andra sidan vägen. På väg tillbaks så springer Ben och Rina före in mot gården, halvägs in så hoppar Ben på och så sitter han där. Maken Leif som också var med på promenaden, hojtar AJJ.. Och Anna som skyndat sig fram för att hålla i Rina så hon inte sliter till vänder sig förvånat om och säger? Va har du inte sett en parning förut Leif ;-) Det hade han ju inte.. Och han hade tydligen en stark medkänsla för vår fina Ben.

 

Härstamningen bakom Lot, är på pappas Bens sida.

Farmor Jeffie som var efter Håkan Tibblins ( Sjuhäradsvallarna ) gamla Jeff och Lisa som ägaren/uppfödare var Magne Olsson ( X  -Läns VK ).

Jeffie såldes till ett par i Nordmaling för att hjälpa till på gården där.

 

Farfar var Böstabyns Dusty där uppfödaren till honom är Håkan Hägglund ( AC - Vallarna ) och han härstammar från Håkans gamla Meg bakåt. Och har även Ben där som Tony Tidstrand tävlade ( Dalarnas VK )

 

Anna ägde Dusty när den parningen blev av mellan Dusty och Jeffie som då bodde i Nordmaling.

Den som kom med tipset på den parningen var ingen annan än Lage Hortell ( då AC - Vallarna ) som också är uppfödaren till Rina ( Lisa )

 

Mormor till Lot var Sunnangårdens Lee som ägdes och tävlades av Peter Söderberg ( Angervallarna)  i flera år. Även hon var uppfödd hos Lage Hortell. Hon flyttade på äldre dagar tillbaks till Lage. Där kullen med Rina bland annat blev till då. Bakom så har vi Norska Bill och Lages gamla Rose.

 

Morfar till Lot var Måsarps Tim som enligt vallreg var Kirsten Meiers hund ( Xläns VK ) Och bakom Tim så finns Thomas Axelssons Jim och Nell.

 

Lot är en norrlands hund kan man säga!

 

När så Lot föddes så skulle jag inte ha en valp/parningsvalp just då. Såg honom som ca 4 mån gammal valla med pappa Ben, och han var så duktig. Vid ca 7 mån så frågade jag Anna om jag fick köpa honom. Han kunde väl inte så mycket mer än att balansera flocken och var tänd då. Sen tränade vi på under det året.

 

2004 -07 -25 så startade vi vår karriär med VP i Hammarstrand, Lot var då ca 1,5 år. Domare var en tuff man vid namn Håkan Wilson. Fåren var inte alldeles enkla och jag minns med skräck svårigheterna att få in dom i fållan.

Men vi blev GK med 75 p, 44 p i hämt. Efteråt så hade visst utställaren frågat uppfödaren med kommentaren, vilken kanon hund. Varför sålde du den? Och hon svarade, han hade inte blivit lika bra hos mig. :-)

 

Just hämtet är nåt som genomsyrat hela vår karriär tillsammans. Jag vet att i 99 % av fallen har jag kunnat lite på min hund. Han fixar det alltid. Men han är också  en grym hund att köra fråndrivningar med! Dessutom en klockren delningshund som jag har litet 100 % på där.

 

Sen satte det igång. Under året 2004 så körde vi många fina IK1 eller ÖK som det hette då men 1a pris, 4a gånger och flera vinster mm.

 

2005 startade vi sen IK2 eller Internationell och SK som det då hette. Här gick det lite tungt under året då det var min första säsong i den klassen också, men det började ta sig mot slutet. Vid ett tillfälle på en tävling så hör jag bakom mig.. Nina visslar..Lot var den första hund som jag faktisk hade visselsignaler på.

 

2006 blev resultaten bättre och bättre, hans fina hämtpoäng började visa sig igen och matte började väl förstå lite om att köra efter linjer.. Då rankade vi oss också till unghundscupen i Hedemora och kom 9a. Vi lyckades också ranka oss till SM även om det aldrig har varit vår lycka på den tävlingen så är det ändå kul att ta sig dit!

 

2007 så gick tävlingskarriären strålande! Nu lyckas vi ta vårt första Cert på Gotland och 2a plats med 101 p av 110 möjliga. Rankar oss både till SM (blev 32 plats  av 70 ) och Sverige Cup ( blev 14 plats  av 30 ).

Vi deltog även i Angervallarnas tävling på våra får här i Viätt. 6 tävlingar och lyckas kapa hem priset om jämnaste ekipage på dom tävlingarna. Vann en jättefin vallhundskäpp då.

 

2008 Så börjar vi få några vinster i IK2 också. Anmäler oss vågat till Nordcupen där många i eliten, Norge, Finland, Sverige och Danmark skulle bli inbjudna och delta. Vilken rysare.

Resultat 51 startande första dan kommer på plats 35

Resultat andra dagen 51 startande, slutar på plats 14 kan någon förstå att man var glad då om man ser resultat listan.

Vi tog oss även till SM ( resultat 31 av 70 startande ) i kvalet och Sverigecupen detta år ( resultat 21 och 22 av 30 startande i kvalet ) Men i finalen så blir resultat 27 för problem med bland annat dubbelhämt.

 

2009 så fortsätter det med jätteroliga tävlingar. Många fina resultat och vi tar oss även detta år till både SM (  resultat 27 av 71 i kvalet) och Sverigecupen där slutar vi på 15 plats båda dagarna  ( resultat )

 

2010 Så fortsätter tävlandet och våra fina poäng från året före tar oss till landslagsuttagnings tävlingen i Prästmon. Där lyckas vi prestera rätt bra egentligen båda dagarna men missade krossgrinden första dan! Lot gick däremot som en klocka! Och dag 2 så får vi en 5 plats och tar en landslagsplats till Nordiska i Danmark!

Laget. Tack vare att jag det året bestämmer mig för att följa med Peter Helen och Anna Östman till Wales, England och sen vidare till Frankrike ( dom tävlade för danska landslaget ) Så får jag en plats till EM  i Frankrike också. Flera åkte inte som var högre rankade. Den upplevelsen tackar vi så mycket för.  Och sen även nordiska i Danmark men jättefina förutsättningar där vi på första dagens tävling lyckas ta en 7 plats men tyvärr så lyckades vi ju inte lika bra andra dagen som är jag i ett nötskal när det blir press ;-) Men vi kämpade så gott vi kunde! På båda tävlingarna.

Wales var också en otrolig upplevelse, att få tävla, se allt och ha jätte trevligt!

 

2011 Tävlade vi också en hel del. Tog oss till SM och Sverigecup även detta år med rankingpoäng men inga resultat. Den gången låg SM och Sverigecup på samma helg så det var nog ingen bra helg ;-) Vi hade även detta år många fina resultat och tävlingar över hela Sverige.

Han får en katarakt ( vanlig gråstarr)  diagnos när vi ögonspeglar och jag får känslan att min hund ska dö, helt normal diagnos på en gammal hund egentligen!

GLÖMDE JU NÅT VIKTIGT. Det här året lyckas vi efter en vinst samma dag i IK2 komma till Final!! I Norrlandsmästerskapet i Ale. Och tar hem vinsten efter en tävling med bland annat dubbelhämt. Så blev vi ju Norrlandsmästare och fick gravera in vårt namn på bucklan.

 

2012 så lyckades vi med fjolårets poäng komma med på 2 helger för landslagsuttagning. Som bäst även nu en 5 plats men tyvärr så resulterade detta inte i någon plats i laget. ( resultat )

Vi deltog även detta år i SM och slutade på 14 plats på kvaldagen ( resultat ). Vi lyckas liksom inte ta oss till en final. Han ögonspeglas igen, UA  och dessutom dubbelt samma gång, Han har inte katarakt på ögonen och den som lyser honom säger att har man så fina ögon när man är 10 år så får man var nöjd! Jag kände mig så nöjd. Vet ju att han sett bra även detta år på långa avstånd. :-)

 

Lot och jag, vi kan väl säga att även om vi inte tagit några riktigt stora final platser så har vi hållit oss flytande i dessa år. Han har med sin faktiskt från början ganska orutinerade matte, fått tävla mot den absolut bästa eliten i alla dom nordiska länderna. Vi var också med och tävlade mot landslagsförarna i Wales, Kevin Evans, Nigel Watkins mm. Många av dom duktiga har vi faktiskt stått på samma tävlingsfält som. Vilket minne det är och vilken känsla. Jag har pratat med och tävlat för vallhundsmänniskor som Aled Owen, Jim Cropper, Tom Lawrenson, Stephen Duckworth, Bobby Henderson, Cyril Roberts, Julie Hill, Paul Turnbull, Ian Brownlie. Michael Longton

 

Och då även så många svenska duktiga förare, norska, danska och finska som man fått träffa.

 

Ja denna hund har tagit mig långt i världen. Vi har varit i Danmark, Wales och Frankrike bland annat. Han har gjort många otroligt fina saker här hemma. Ett roligt minne var när vi stod på vårt bete i Almsjönäs och jag skickar honom på ca 15-20 hkt med skog, bete. Sök fåren Lot sa jag och dom som var med sen tappar hakan när min fina kille kommer lugnt drivande med en stor flock, 60 - 70 djur tror jag det var. Och jag sa, han lämnar aldrig ett djur kvar.

 

Han har blivit pappa till 64 fina valpar, morfar, och farfar så han har lämnat ett avtryck i vallhunds världen som jag tror är bra! Vi har själv många avkommor och barnbarn efter honom nu.

Lots fina dotter Tyne 3,5 år tar sig även hon till final i Norrlandsmästerskapet och kom 2a dessutom i finalen!

 

2013 Är min hund fortfarande helt fräch så vi ställer in oss på ännu en tävlingssäsong även om suget att komma till dom stora tävlingarna inte är jätte stort! Han är pigg och frisk. Har jobbat i hela sitt liv och inte varit skadad trots att han sprungit över stock och sten som en antilop.

Uppfödaren sa en gång att, Lot han blir aldrig lugnare i sin fart inte. Nej det har aldrig gått att ta ur den killen det, eller så har jag kanske inte velat göra det. Hans sätt att röra sig passar mig perfekt. Snabbt och intensivt, praktiskt. Det är vi det.

 

När man läser allt vi gjort tillsammans. Alla får vi flyttat, jobb både på gården och åt andra så inser man att vi har haft många fina år och jag hoppas innerligt att vi får ett antal härliga år till.

Och man kan tänka att om han haft en bättre förare så kanske han även varit i många finaler. Men jag tror nog att Lot och jag matchat varandra väldigt bra genom åren! Många minne finns det. Kanske kommer fler sen.

 

 

 

 

 / Nina

 

Ber om ursäkt om jag minns nåt fel. Men tror det mesta är rätt.

 

 

 

 

 

 

 

Hoppas ni alla har haft en bra jul. Här har det funnits julstämning, god mat och vallhundsträning under helgerna.

Den 26 kom en kompis från STH upp som har 2 hundar från oss. Då var det dags att börja träna bort all lättja och julmat som både vi och hundarna haft.

 

Eller ja hundarna, dom hade nog inte så roligt. För jag ville vara så snäll på julafton att jag kokade en hel del kött som låg i frysen. Och sen skulle alla hundar få ett skrovmål på julafton. Nu fick dom ju inte bara köttbitar utan även buljong i massor. Vilket resulterade i en explosion på julaftons natten.. Hundar sket och pinkade på sig, på löpande band. Vi skurade och sprang ut med hundar. Gick 10 minuter sen var det bara att börja om. Alla hundar utom Emma som har valparna och därför inte fick så mycket extra mat då jag inte ville att valparna ska få så ändrad kost för magarna. Tur.. Och sen taxen Kim som nog bara fick några små köttbitar.

Men alla andra, vilket är en 13 hundar med den inhysta Ajco. Oj oj,, Vid 01.00 så gav vi upp. Så dan efter så var det bara att börja skura igen och släppa ut hundar i hundgårdar så dom fick springa av sig det värsta.

Tog väl ett par dar innan det lugnade sig.

 

Sen kom som sagt kompisen och nu började Ajcos träning på allvar. Här har det varit mycket lina och inkallning, brevid fårhagen och i hagen. Allt för att han ska vara lite mer följsam gentemot mig. Sen har vi tränat balans och han har fått ha lina på sig för att jag ska få stopp när jag vill. Framåtgående och koncentration mot djuren. Både med mig som i fösning och från en balanspunkt kl 6 när jag står 12.

 

Han har fått hålla djur mot mig efter stängsel och fånga in djur som stuckit ifrån. Gå i koppel och att lyssna har varit det stora med Ajco. Han är en busig tonåring som tror att livet är till för att levas, vilket det är.. Helst som han vill göra det ;-) Riktigt roligt att se honom vakna upp och inse att det är så mycket roligare att lyssna också. Man kan ju missa nåt annars.. Vallningen till exempel. Dom som sett honom tycker det har varit roligt att se hans framsteg på bara några dagars träning. Ajco är ingen svårtränad hund utan en mjuk behaglig kille med mycket vallning och pondus mot djuren, dessutom biter han inte. Han har inte ens försökt. Behöver liksom inte. Han är här för att tiden inte riktigt räckt till för matte och husse som bygger upp gården för getterna sen den förra brann.

 

Har fått sällskap i fårhagen olika dagar av både Elin som har en Mc Keos hund , Kent som har Neo och Stina som har Beth o Spike sen kom även Thomas och Cicki som har 2 hundar, 1 från mig och en från annan uppfödare! Förutom då Caroline som var med hela tiden i 9 dagar tror jag det blev. Hon har Viätts Ville och Viätts Kasper.

 

Många duktiga hundar och förare, Cicki hon körde både Isa och Trollie åt mig och Elin prövade vår yngling Mick också, en bror till hennes egen. Caroline tog även Ajco något pass, då kunde jag ju fota honom. Tycker det är bra när mina hundar lär sig valla med andra människor. Så är någon sugen att träna och lära sig med flera hundar, bara att boka in sig här i Viätt. Finns hundar i alla åldrar. Som är snälla och träningsbara.

 

Valparna dom växer och frodas. 4 veckor har dom hunnit bli. 5 busar är dom, älskar att få springa på golven och busa, i valplådan så flyger tidningarne all världens väg. Börjar bli små personligheter av dom nu. 

 

Först har vi den söta lilla svarta tiken som nu går under smeknamnet Mara i väntan på att matte ska bestämma namn. Hon är överallt och bossar gärna över alla andra. Men snabb som sjutton att dra om det skulle vara så att hon får mothugg. Då hittar den nyfikna nåt nytt att dra i. Söt som få är hon! Älskar allt och alla. Vill gärna vara i centrum på alla ställen samtidigt.