Viätts kennel & Fårgård

På er alla. 

Hoppas nästa år blir så som ni önskar det. Själva njuter vi av lugnet i skogen. Jag har inte försvunnit även om det ibland är långt mellan bloggarna. Och vi finns alltid här för er valpköpare och andra! 

Nästa år tar vi nya tag igen. 

 

Vi har bestämt oss äntligen att Tim, snart 4 månader, vår ena hanvalp är till salu. Endast därför att han är så snäll. Och jag kanske blir lite för tuff för honom. Vem vet. 

 

Han är förarmjuk i sitt sätt. Korthårig. Släppt 3 gånger på får. MYCKET intresserad. Och kan man säga att en så ung valp är tänd så.. Ja då har han varit det från första stund. Både han och hans bror Eddie som är kvar hos oss stoppar får i drag och vänder dom mot mig. Har inte balans men springer runt och håller djuren. Har ett fullvuxet sätt.

För er som träffat Sessan ( som är hans fars syster ) hos oss. Han har samma sätt. Så snäll, och lättlärd. Passar för en förare med mjukt sätt. Men kommer att ha mycket vallning! Och backar inte. Ställer sig framför får i drag och blänger;-)

Han är helt ok. Veterinärbesiktar inför köp.

 

Han behöver komma till eget hem. Och ju längre han stannar desto större chans att han blir kvar. 

Någon som behöver en trevlig valp hör av er. Garanterar att ni älskar honom. 

 

 

Kram på er hoppas nyårsafton blir lugn. 

 

Nina men familj på 

Viätts Kennel & Fårgård. 

753 st unika läsare fick jag på en dag när jag skrev om en ärftlig sjukdom. Jag är en hel del besviken på att kommentarerna, positiva eller negativa inte är fler. Ja en del har skrivit på fb men mest för att peppa mig känns det som.

Jag vill att ni ska kommentera sjukdomen!!

 

Förstår ni inom inte bara BC världen utan även andra raser att det här verkligen finns. Dom flesta kommentarerna som jag kan se är hos en norsk bc sida där länken till min sida las in. 

 

 Jag ser också hur uppfödare slår ifrån sig med att dom inte har eller tror sig ha det. 

HUR vet man det. Bara för att man inte än haft några valpkullar eller avkommor som blivit sjuka.

 

Jag skrev att vi haft ett 100 tal valpar men det är dom sista som råkat ut för detta. JAG hade aldrig upplevt det innan heller. 

 

Det är i första hand 1 kull som är drabbad. Och KANSKE en kull till.

Kan vi vara överrens om det?

Jag är också en som anser att man egentligen inte kan testa mot allt. Men upptäcker man ett problem så inte kan man blunda för det heller. 

 

Denna blogg blir inte lika ödmjuk för jag vill så att man förstår att detta är nåt jäkligt som om man har tur så slipper man det, har man otur så stryker en halv kull med..

Vill vi ha det??

 

Som jag skrev i förra, jag vill inte skrämma er, bara väcka upp. Ingen är att anklaga för detta. Sånt händer, men jag är en som bryr mig om vad jag föder upp. 

 

VARFÖR  kan jag skriva om detta då. Man borde ju hålla tyst eller hur. 

Jag föder upp mina valpar för att jag tycker det är enormt roligt att se vad det blir som vallhundar. Och få glädja oss själva och andra med glada trevliga hundar. 

 

OCH jag har testat mina hundar för detta så inte en tik av våra i fortsättningen kommer att sprida den genen åtminstone. 

Dom får säkert nåt annat fel, utvecklingen går ju framåt hela tiden och nya saker upptäcks. Men jag gör mitt bästa att hålla det i skick. 

 

Vi kan inte veta hur utspritt detta är innan vi har testat ett antal hundar så vi ser. 

Det kommer mer info om detta men nu är det snart jul så det får nog vänta till efter.

Vi ska komma ihåg, att dom flesta av våra hundar föds och är friska. 

 

I övrigt så 

 

Glöm inte att börja boka om ni vill komma till oss och bo, träna mm nästa år. Det har börjat komma in förfrågningar nu. Vi har ju ett helt stort hus man får bo i och sköta sig själv, eller boka med mat mm. Och kunna träna så mycket vallning man vill!

 

 

 

 

 

 

 .

Kommer att bli 2 bloggar ganska nära inpå varandra nu för i denna vill jag bara ta upp 1 ämne. 

 

Och för er som läser så vill jag betona så ni förstår. Det jag skriver om är ärftligt på mina hundar och mina hundar är INTE dom enda som bär på detta. Dom har fått det från sina föräldrar i sin tur. Från den ena  eftersom dom är carrier . OCH att ni som läser inte tar förgivet att det är en hanhund i första hand som behöver vara den som bär en sån här gen. 

 

Min beskrivning började med att det föddes en kull hos oss för snart 2 år sen. En fin kull med 6 st glada valpar, friska och fina.

Valparna blev stora och över 1 år. Och då börjar man andas ut som uppfödare. Dom tränade vallning och började se riktigt bra ut. 

 

Då händer det som inte får hända och detta är ur mitt perspektiv som uppfödare till kullen. 

Vid en kurs hos oss i maj så kommenterar jag att den ena ser väldigt tunn ut. Tyckte dessutom att hon inte såg pigg ut. Slö i vallningen mm. Inte riktigt lik mina hundar som dom brukar vara i vallningen.

 

Mamman till valparna har haft 4 kullar så jag har kunnat göra en utvärdering på dom och sett hur dom är i vallning och socialt. 

 

Tiken ovan var precis HD röntgad under våren med fina A höfter, också nåt som man andas ut om som uppfödare och även ägaren. Då vägde hon enligt ägarens uppgift 21 kg. Kraftig och fin. 

Sen i maj så är hon alltså ordentligt tunn. Man såg det runt ögonen framför allt. Tufft för en ägare att få höra det, för alla vill ju sina hundars bästa. Men nåt var fel.

 

 2 veckor efter kursen åker matte in till veterinären och börjar en provtagning mm. Hunden sätts på extra B vitamin, extra mat, blodpudding mm allt som kan stärka upp blodvärdena som var i botten. Hon äter barf mat till vardags i vanliga fall. Barf och kött ger bvitamin.

Hon har också LITE streptocker i urinen. Får antibiotika mot det. Men det finns andra värden i urinen som visar på annat. Hon är då riktigt dålig och det pratas om benmärg och blodtransfusion. Hon är anemisk.

 

Jag har kontakt med veterinär och vi funderar över allt från mat till annat. Man misstänker allt i detta läge och man vill inte som uppfödare inse att det kan finnas en ärftlighet bakom en sån här sak. FEL. Och jag är den första att be om ursäkt för det. Jag jobbar ju hårt för att hålla koll på mina avkommor och det jag fött upp. Och hjälpa dom. 

 

Mitt i all provtagning så får en veterinär på SLU plötsligt upp ett spår. Hon har för övrigt detta som forsknings projekt, dom hade sagt redan innan att dom aldrig sett såna blodprov, dom var helt väck. 

Och dom börjar behandla tiken med B 12. vilket gör att hon återhämtar sig fort. Det skickas även in ett gentest till ett tyskt labratorium som heter Laboklin och där bekräftas att tiken är bärare av den sjukdomen som står ovan. Och kommer att nedärva det till 100% till sina avkommor om hon skulle avlas på. 

 

Hon är vad jag hört idag en piggare hund. Och ska enligt rönen kunna leva ett helt normalt liv men det återstår att se. Och hon får injektioner var 6 vecka nu av sin ägare. Och måste ha det resten av sitt liv och sen kollas upp med vissa intervaller. 

 

Då händer nästa. En hanhund i samma kull insjuknar under sommaren. När den ena börjar hämta sig så blir nästa jättesjuk. Han hade också varit med på samma kurs under våren och vi hade skojat om att båda hundarna var grå i pälsen, jag sa att vi har aldrig fött upp några grå hundar.. Så det var konstigt. 

 

Dessa 2 är kullsyskon.

 

Hans symtom är kladdig i ögon och könsorgan, får en dag plötsligt 40 graders feber. Matte har då tyckt att han gått ner i vikt en tid. 

Hon åker in med honom till veterinär, och får åka hem dan efter, då har han fått antibiotika dropp och med sig hem får han då kortison. På kvällen pratas vi vid. Och ägare säger att han har 38.4, då blir mitt svar, hans feber är på väg upp igen så håll koll på honom. Och tro inte på att det är normalt upp till 39.

 

Dagen efter får han åka in igen med feber. Där får han stanna under en vecka. Dom vet inte vad som är fel men även här pratas det om benmärg och blodtransfusion. Dom tar bort kortisonet. 

Jag säger åt ägaren att kräva att dom skall kolla B12. Och efter att vi kopplat ihop dom med både veterinären på tiken ovan och SLUs veterinär på blod så bestämmer dom sig för att börja ge även honom det. 

 

Även han visar sig ha B 12 brist.

 

Och då vänder det. 

Han får åka hem, och hans enda medicinering under sommaren blir regelbundna B12 injektioner 1 gång i veckan. 

Han har gått upp i vikt ordentligt, fått massor med fin päls, vallar för fullt. Och kommer på besök till jul. Ska bli så roligt att se.

Han får nu B12 injektioner var 4 vecka av sin ägare och ska också kollas upp mellan varven. 

 

DÅ kommer tredje avkomman i kullen. 

Hade försökt få kontakt med ägaren under sommaren och tala om vad som händer. Vi lyckas inte få kontakt och man tänker ju, att dom hör väl av sig om det blir nåt. 

 

Men när jag får samtalet så är tiken redan död. Nu i slutet på hösten strax innan dom ska fylla 2 år den 27/11

 

Hon har enligt uppgift av ägaren. Kräkts och dom har åkt in till veterinär, där dom har funderat över bland annat råttgift.  Förgiftnings symtom alltså. Även vetrinären kommenterar här i sina anteckningar att hunden är tunn. Men man tror ju gärna att det är typiskt ungdomsgänglig.

 

Dom kommer in med henne till veterinär och hon blir bara sämre, blödning ur ändtarm och mun om jag minns rätt. Det blir avlivning. Ägarna och jag är lika lessna. men vad kan man göra. Ingen tror det kan gå så fort. 

Jag ber dom ta ett B 12 test och dom gör det och hon visar en brist på B12 även hon. Veterinären skriver i sina anteckningar att det troligen är en tarmsjukdom. Då flera syskon dött. Han hade förstått fel.

 

Och som ni ser ovan så har vi bara på den första tiken en ordentlig utredning.

 

Men det är inte det. Dom har alltså ett genetiskt anlag för att inte uppta B 12 i tarmen som gör att deras kroppar lägger av. Och symtomen varierar enormt. 

 

 

Jag har i en tidigare kull med samma mamma 2 avkommor som dött av 10. 

 

Den ena en hane dog vid 1 års ålder, hade svårt med vikten och åkte in för olika provtagningar. Hans slut diagnos blev cancer i levern men idag undrar jag om det inte är samma och vi kunde ha räddat honom om dom kollat  B 12. Men jag vet inte. Kan ju vara cancer också men även här var det konstiga blodvärden mm. Återhämtade sig, och blev sen sjuk igen. Avlivad, dock ingen biopsi gjord på levern så det finns ingen diagnos bekräftad. 

 

En syster som också hade problem med vikten men gick upp av husmanskost insjuknar 1 år senare. 

Nästan 2 år gammal. 

Hon sades ha eventuellt ätit i sig nåt på en promenad sommaren före och varit inlagd för det. 

När hon nu insjuknar så tror veterinären på förgiftning eller verkningar av det som varit innan. Hon avlivas på grund av att hon är så dålig. 

 

Ingen egentlig diagnos men har enligt vet blödningar på lever och andra organ i kroppen. Han har aldrig sett nåt liknande. 

 

Av den kullen är nu 3 syskon av dom kvarvarande 8 testade och är alla Carrier för sjukdomen Imerslund - Gräsbeck Syndrom. Dom kommer aldrig att utveckla sjukdomen men är bärare av en gen. 

Alltså vet vi att det finns även in den kullen genom deras mamma. Som var vår älskade Ronja. Död vid 6 års ålder pga att hon blev överkörd när vi hade lånat ut henne till en annan gård. 

 

Hon i sin tur var ju född hos oss och frisk i hela sitt liv. Hade inte en hälta eller halsinfektion ens. Tror man då att hon kan bära på en genetisk sjukdom som gör att avkommorna sen dör. 

 

Hon har dessutom 2 kullar till där alla är äldre och ingen är sjuk eller död. Tur.. Ja. Troligen har inte hanarna sjukdomsanlaget.

 

Ingen av hundarna ovan har enligt uppgift haft diarrer eller varit dåliga i magen. Dock magra. 

 

Efter allt detta så har jag testat 7 av mina egna hundar för denna sjukdom. Vill aldrig någonsin råka ut för nåt liknande igen. Och eftersom båda föräldrarna måste vara bärare för att avkommor ska få sjukdoms anlaget så räknar jag med att Ronja var bärare. 

 

Jag har ju hennes båda föräldrar själv så där var det enkelt. 

Linn 10 år: Carrier, för syndromet. Här har vi alltså ursprungskällan till det. 

Lot 11 år : Normal, Här har jag haft tur. Då man inte ska kunna få sjuka avkommor efter en av varje sort. Dock får dom ju ca 50 % bärare i sina kullar.

 

Emma: 5 år Normal,  även hon dotter till dom 2 ovan. 

Isa: 5 år Normal också hon dotter till Linn och Lot. 

Vittra 1 år: Normal, Dotter till Emma och Sod

Trollie 3 år: Carrier, dotter till Ronja. 

Dell 4 år : Normal. Inte släkt med dom övriga utan en engels import tik. 

 

 

Jag har medvetet inte nämt hanhundarna till kullarna men det går att spåra ganska enkelt om man vill. Ägarna till dom är dock mycket ansvarsfulla och vill göra rätt. INGEN har gjort fel här. Detta är så nytt, INGEN kunde veta. 

 

Och alla ni som jag inte har hunnit prata med som har en av våra hundar efter Linn eller Ronja. Hör av er så berättar jag allt jag vet. Och ni kan testa era hundar för detta. Jag tror också att hundar som är i äldre ålder kan andas ut mer än dom yngsta. Men jag ber till någon högre makt att detta inte ska bli fler av. 

 

Dock ska man komma ihåg att det bakom mina hundar finns många välkända hundar.

Och jag ber er att om ni testar själva. Rapportera in det till Mary Lundgren i Avelsrådet för svenska vallhunds klubben. 

Eller skicka det till mig på nina.me@telia.

Det arbetas nu hos SLU, statens lantbruksuniversitet att ta emot testerna för detta på våra hundar. Så vi slipper skicka till Tyskland. 

 

Vi behöver kunskap om detta. Jag personligen tror att vi har ett antal feldiagnostiserade hundar i Sverige, men jag hoppas att jag har fel.

Länk till Wikipedia

 http://sv.wikipedia.org/wiki/Imerslund-Gr%C3%A4sbecks_syndrom

 

Och har ni frågor där ute så hör av er och vill ni inte ta kontakt med mig så hör av er till Mary Lundgren i Svenska vallhundsklubbens avelsråd. 

 

 

Jag har inte läst igenom allt nu som jag skrivit men eftersom jag fick ett telefon samtal häromdagen om en annan ras med liknande symtom så vill jag att det nu ska komma ut. Har ju skrivit om det på facebook mm. 

Jag ber om ursäkt till alla mina valpköpare om jag inte hunnit/ fått tag i er alla. Men ni får gärna ringa mig så svarar jag på alla tänkbara frågor. 

Kommer säkert att lägga in mer i denna text eftersom när jag kommer på det. Nu är det skrivet ur minne som jag kommer ihåg. Ni som äger hundarna som det skrivs om får gärna kommentera och skriva mer om symtom och dignoser som ni kommer ihåg på hundarna, eller skicka till mig så lägger jag in det. 

 

Vi jobbar hårt för att  ha så friska bra vallhundar som det går men nog kan man få saker på hundarna. Vi har testat våra hundar för att inte få åtminstone detta igen. 

Jag skriver detta för att jag anser att vi måste informera. Har aldrig varit en speciellt hemlig person av mig. Och kommer aldrig att bli. 

 

Så vi hoppas några vågar köpa hund av oss även i fortsättning.

 

Kram på er alla, ta hand om era hundar. 

 

Mvh Nina Melin

Viätts Kennel & Fårgård.

 

Ps

 

Detta ska inte läsas som en veterinär diagnos. Som ni ser så har vi i flera fall ingen färdig gentest gjord. Men eftersom jag testat flera själv så vet jag att det finns.

 

 Det börjar höra av sig människor som är oroliga. Vill inte skrämma nån, utan bara upplysa. Man får aldrig tro att det bara är jag som har detta. Eller för att man råkat ut för det så har man det inte. Jag visste inte heller. Men genetiskt så fanns det där som en tickande bomb ända sen första kullen med min älskade tik 2006. Som nu är 10 år gammal och alltid har varit frisk.

Har fött upp ca 100 valpar sen 2005 och det är först nu jag råkat ut för det. Slump, eller ökar chansen nu att träffa en hanhund med samma gen? Jag sörjer med mina valpköpare som råkat ut för detta. 

Och kan också berätta att dolda felförsäkringen täcker inte en sån här sak! Om inte man exempelvis har en avelsförsäkring på sin tik som man köpt, alltså tecknar det på valpen.. Då får ägaren till den sjuka hunden ut det på den på grund av att flera syskon också är drabbade. 

Kram på er.

 

Ds