Viätts kennel & Fårgård

En olycka händer så lätt.

Igår kväll så blev Viätts Ronja överkörd av en bil. Det gick fort och hon dog ögonblickligen. Sorgen här är så stor efter en fantastiskt fin tik, både vallningsmässigt och med sitt härligt spontana glada sätt.

Att lägga nosen mot burgaller och trycka så framtänderna syntes, hoppa och studsa när man gick till fårhagen, för att i nästa stund vara super koncentrerad. Att krypa upp i soffan och slingra sig runt halsen på en eller pussa ihjäl oss. Ronja var en sån glad hund som gjort intryck på många.

Jag satt i valplådan när hon föddes, dygnet efter såg jag henne kravla från sina syskon till ena ändan av lådan och sov där. Satt kvar tills hon vaknade, ville se om hon skulle vara orolig när hon vaknade. Nej, hon kravlade tyst tillbaks och då bestämde jag mig att den tiken ville jag ha kvar.  

Hon var med mig till Danmark, Wales och England 2010 ja även till Frankrike var hon när Lot och jag tävlade för landslaget. 

Hon fick beröm överallt. Trots att vi gjorde urusla tävlingsresultat för att jag inte riktigt fick styrning på dom walesiska fåren med en impulsiv hund som tyckte hon kunde mest :-) Men så roligt hade vi. 

Roligast tävlingen där var nog när vi hade 7 min på oss att göra en bana med ett hämt och ett maltezerkors gjort på några träpallar. Hade ingen aning om vilken väg man skulle gå i korset men det gjorde inte så mycket visade det sig. 

Hämtet var ganska svårt med sidodrag men det skötte Ronja strålande, fåren kom fort ner för backen ett par hundra meter. När dom sen kommer till mig så dyker en unghund upp på fältet. Och börjar jaga Ronja som blir så förbannad att hon jagar iväg honom några meter för att sen plocka upp fåren igen. Slutar med att ynglingen på ca 7 månader jagar ut fåren genom det provisoriska stängslet mot parkeringe, marknaden som var där då får jag tag i vovven, står och håller i halsbandet när en mycket olycklig ägare kom springande.
Lyfter upp stängslet skickar ut Ronja och hämtar in fåren igen. Stänger in dom i den lilla hanteringsfållan och tittar på den mycket trevliga domaren som kommer!

Vill du ha omstart säger han på engelska naturligvis. Nej svara jag, det där behöver vi bara göra en gång och tänker på min lilla heta tik som kunde bra själv.. Men säger han du har hela 4 minuter kvar! Gör om det. Nej, det gör vi inte bestämmer vi. Vet att jag hade aldrig i alla fall fått dom igenom korset som jag inte ens visste vilket håll jag skulle gå åt i..

Ronja hade en fanclub på tävlingen. 2 Trevliga farbröder som satt i en bil på parkeringen och tittade. Dom hade redan på första tävlingen vi gått vevat ner rutan och sagt, Best bitch we seen all day! She can work! Yes I sade, a hard working bitch..  Deras smile när jag nu kom förbi efter hundracet var obeskrivligt. Och dom berömde Ronja ännu mer och sa We thought you did a brace! Alltså att jag körde med 2 hundar. Varpå jag svarade, nä det är nog svårt att köra detta med en tik och dom skrattade gott. 

Tyckte det var bra gjort att ha fött upp en så bra hund själv. 

Ronja var dessutom mamma till 29 fina valpar! Alla med mycket vallning i och ett otroligt härligt sätt. Samma glada Ronja har slagit igenom överallt. Vi har Trollie kvar själva som också hon har Ronjas sätt att titta på en och se så otroligt korkad och glad ut på samma gång. 
Även hon med en sån stark vilja att valla.

Varit så roligt att höra kommentarer om att jag hade fött upp en bra tik även här i Sverige.

Ronjas tid var inte slut än. Vi skulle ha många år kvar hade vi tänkt. Men det blir inte alltid som man vill.

Borta är hon nu vår fina tik och hon vilar på kullen här nere tillsammans med sin farfar Ben som också han var en så speciell hund.

Ingen bär någon skuld i detta. Det är saker som händer. Vi kommer att minnas Ronja jämt. Och kanske en gång genom hennes barnbarn om vi har tur med Trollie.

Ha det bra och krama era hundar en extra gång. För ibland är olyckan där så fort.

Nina m familj



Bilden är tagen av Ylva Boman och beskriver nog Ronja klockrent. I väntan på ett kommando.